Sven Olofsson har i ett forskningsprojekt undersökt sockenlappssystemet i det sydsamiska området. I det här föredraget berättar han om uppkomsten av det exploaterande systemet i centrala Sverige under det tidiga 1700-talet.
Baserat på en grund av kontroll och fördrivning som införts i tidigare lagar, såg 1720-talet en kraftig ökning av kunglig oro över förekomsten av nomadiska samer i centrala Sverige. Hans Majestät Kung Fredrik I uttryckte specifikt oro över skador på skogens resurser genom samisk jakt, särskilt fågeljakt.
Perioden mellan 1720 och 1730 präglades av korrespondens mellan Kung Fredrik, Kungliga rådet, landshövdingarna och vissa grupper av samiska ombud. Rådet strävade efter att fördriva samerna och flytta dem, eller få dem att flytta, till lappmarkerna. De samiska ombuden hävdade sin födslorätt och betonade att samerna i centrala Sverige inte hade någon relation till vare sig marken eller samerna i rikets norra del.
Sven Olofssons forskning använder ett historiskt-antropologiskt perspektiv, baserat på en bred uppsättning källor, inklusive historisk arkeologi, historia och etnografi, för att ge en större bild av den konfliktfyllda situation som ledde till grundandet av det unika systemet med påtvingad livegenskap: det så kallade sockenlappssystemet.
